Historia och artiklar

SÄVSJÖSTRÖM NÄSSJÖ JÄRNVÄG.

KALMAR JÄRNVÄG

Den järnvägslinje som slutligen förband Kalmar med Nässjö, byggdes i tre olika bolag. Första delen byggdes från Kalmar till Emmaboda och hette KALMAR JÄRNVÄG. Den byggdes för att sjöstaden Kalmar skulle få kontakt med inlandet via Växjö och Alvesta. Denna järnväg invigdes den 8/7 1874.

NYBRO SÄVSJÖSTRÖMS JÄRNVÄG.

Redan 1876 var man färdig med en ny andel nämligen från Nybro upp till den då stora bruksorten Sävsjöström i Lenhovda socken. Den byggdes och ägdes av NYBRO SÄVSJÖSTRÖMS JÄRNVÄGSAKTIEBOLAG, som hade egen rullande material och sam trafikerade med Kalmar järnväg.
Denna järnväg invigdes 20/10 1876.
Så pågick trafiken i flera år, men år 1909 inköptes det av de då bildade KALMAR JÄRNVÄGS NYA AKTIEBOLAG.
Man gick nu med kraft in för att utöka trafikområdet.

SÄVSJÖSTRÖM NÄSSJÖ JÄRNVÄG. SäNJ

Många förslag om linjesträckning fanns men år 1911 hade man bestämt att dra linjen över Åseda (som då redan hade en smalspårig järnväg) vidare mot Vetlanda och till Nässjö och där få en anknytning direkt till stambanan. Ritningar och kostnadsförslag uppgjordes av kapten J. Ekelund. Till entreprenör antogs ingenjören John Svensson som direkt tog det första spadtaget vid Sävsjöström den 11/12 1911. Lokomotiven beställdes hos Motala Verkstad godsvagnarna och personvagnarna byggdes av Falu Vagnfabrik och Kalmar Verkstad.
På dagen tre år efter starten kunde hela banan öppnas för trafik.
Ritningar till stationshusen är utförda av arkitekten J. Rassmussen i Göteborg och utförda i en stil som passar väl in i landskapet. Korsberga och Björköby fick större hus lite i herrgårdsstil.
Om entreprenören John Svensson berättas att han kallades i allmänhet för tvåkronorssvente efter den avlöning han utbetalade. Sedan blev han också beskylld för att kröka banan, han hade nämligen betalt efter kilometer och det blev inte alltid den rakaste vägen och det kom till något hinder i terrängen. Han torde dock ha gjort sig en bra förtjänst eftersom han byggde det vackra huset Nömmekull till sig själv. Det har ju sedan dess haft flera ägare som Sveriges småskolärares semesterhem och sjukhem.
Trafiken blev den avsedda och banan upplevde goda år. Bland annat gick trafiken till Öland denna väg.
Flera gånger under 1940-talet har jag stått vid Åseda station och sett den blå kungavagnen och vinkat åt den och det vinkades tillbaka genom fönstren. Fram till 1950-talet gick det snälltåg mellan Kalmar och Nässjö. Åseda var en av de stationer där det stannade på grund av kol- och vattenbehov.
Dessutom var det tågmöte i Åseda. Lagom när jag kom från skolan startade snälltåget mot Nässjö och det var en pampig syn när det drog på. Dessutom kan jag åka efter det ännu i dag, Kalmar Järnvägs Lok nummer 17 tillhör ju Nässjö järnväg.
Järnvägen upplevde samma öde som andra banor. Mellan Åseda och Sävsjöström lades trafiken ned och senare mellan Sävsjöström och Nybro och på 1980-talet revs banan upp. Åseda -Nässjö ligger kvar men trafikeras bara på sträckan Vetlanda — Nässjö. Stationshusen är sålda liksom banvaktsstugorna.

Gustaf Svensson
Källor:  Järnvägsföreningen 1926. Jubileumsboken 1924

---

EKENÄSSJÖN STATION

Avstånd från Nässjö station 28,4 km. Höjd över havet 223 m

Denna dag 11 december 1914 invigdes hela sträckan Nässjö-Sävsjöström.
Banan går genom en hel del socknar och med sin sträckning från järnvägspulsådern Nässjö till sjöstaden Kalmar samt tillstötande och skärande järnvägar på flera ställen såsom Vetlanda, Åseda och Nybro. Det officiella festtåget utgick från Kalmar kl. 7.10 fm. och hade två kraftiga lokomotiv. Alla stationshusen var klädda i flaggskrud och stora folkskaror hade samlats för att se invigningen. Skolbarnen från Dagsås skola sjöng Smålandssången vid invigningen och Landshövding Pettersson i Jönköping höll tal och tackade.

Banan har aldrig blivit elektrifierad.

Arbetsnamnet för stationen var ”Lättebo” men efter samråd med bl. a. postverket blev namnet bestämt till Ekenässjön efter sjöns namn.
Gårdarna Värmunderyd, Lättebo samt Öster- Mellan o Västergårdarna fick släppa till mark. I synnerhet Lättebo där stationen skulle anläggas.
Stationen i Ekenässjön blev en stor tillgång för det starkt växande samhället.

Här byggdes i snabb takt glasbruk, möbelindustrier samt metallindustrier. Och alla hade de då nytta av järnvägen. Postverket öppnar poststation 14 december 1914 i samma lokal som järnvägen och med stationsmästaren som poststationsföreståndare.
Den första stationsmästaren vid järnvägen hette Elias Gustavsson som stannade till sin pension år 1935. Som banvakt anställdes Harald Lövqvist vilken under åren framåt beklädde många kommunala förtroendeuppdrag. I januari 1980 upphör posten på järnvägsstation, då öppnar posten i nybyggda lokaler bredvid stationshuset.

Stationen i Ekenässjön upphörde 1986. Därefter var det en del andra verksamheter i lokalerna. Privatpersoner hyr bostaden. Godsmagasinet flyttas till Hembygdsgården. Stationshuset rivs 2006.

---

Artikel ur Hvetlanda-Posten, tisdagen 15 december 1914.

(Återgiven för ett ångtågsevenemang 20 maj 1978)
Nässjö- Såfsjöströms Järnväg

Fredagen den 11 december 1914, alltså för snart 64 år sedan, invigdes järnvägen Nässjö-Säfsjoström.
Apropå den ångtågsresa som Kalmar järnvägars museiförening arrangerar 20 maj 1978, har vi blickat tillbaka i de gamla VP-läggen. Vi har här gjort en sammanställning av det tidningsnummer, där invigningsresan skildras. Den börjar i Nässjö och slutar i Säfsjöström. Ångtågsresan nu går den motsatta vägen med start i Kalmar. Det är i högstämda tongångar som invigningsturen skildras.

Det var en högtidsdag af mera egenartad natur, som befolkningen utefter den nya, Järnvägen Nässjö – Säfsjöström fick upplefvå i fredags. 11/12 då den nya banan högtidligen invigdes och sålunda öppnades för allmän trafik. Och dagen hälsades med så mycket större tillfredsstållelse som banan går igenom en hel del socknar, som haft det ganska besvärligt i att i ett enda tag komma i förbindelse med stora världen. Den har visserligen pålagt socknarna stora offer, hvilka dock varit oundvikliga, men i gengäld lämnar den ökad trefnad åt befolkningen, höjer kulturen och ökar utvecklingsmöjligheterna.

Med sin strackning från den stora järnvägspulsäldern Nässjö till Sjöstaden Kalmar vid östervåg. blir denna trafikled en viss stambana öster om södra stambanan, med jämförelsevis rak sträckning och med tillstötande och skärande järnvagar på flera ställen, såsom Hvetlanda, Åsheda, Målerås och Nybro samt de tillämnade från Briatorp och Elghult.

Utsikten att den skall kunna i en framtid bära sig förefinnes äfven. då man tar i betraktande att en hel del sjötransporter, som förut gått öfver Oskarshamn, nu komma att gå den genare vägen öfver Kalmar

Invigningen

Det officiella fästtåget, som skulle passera banan, utgick från Kalmar kl 7.10 fm, upptagande inbjudna utefter hela linjen till Nässjö. Det var förspänt tvenne stora och kraftiga lokomotiv, och trafikchefen, kapten V Stråhle, förde själf öfverbefalet.

Stationshusen efter den nya bandelen hade öfver allt klädt sig i flaggskrud och mer och mindre stora folkskaror hade samlat sig för att se, beundra och göra honnör för de frustande ånghästarna och initiativtagarna till företaget.

Bland passagerarna. som uppgingö till kanske närmare ett par hundra, märktes Jönköpings och Kalmar läns höfdingar, järnvägsstyrelsen, entreprenören Ingenjören J Svensson, ingenjörerna m fl

Civilministern, som väntats, jämte Kronobergslandshöfdingen, hade fått förhinder .

Ö H: huvudstad

Landshöfdingen tackade de förtjusta barnen, som vid tågets af länge hälsade det med sina små flaggor. Nästa station, där uppehåll på 20 minuter gjordes, var Hvetlanda, Östra härads hufvudstad, som midt i hvardagslag hade sträckt upp sig i högtidsskrud.

Från de talrika husen vajade den blågula fanan och stationsområdet var smakfullt dekorerat med enar, vimplar och flagor. En väldig människoskara hade samlats, däribland skolbarnen. Antalet öfversteg utan tvifvel ett tusen.

Det majestätiska tåget ångade sakta in på bangården, hvarefter, sedan resandena stigit av på plattformen. skolbarnen under ledning af kantor Fagerholm med friska och kraftiga stämmor sjöngo Smålandssången. beledsagad af ett fyrfaldigt lefve för konungen och fadernesland.
Dr Dahlborg tog sedan till orda och framförde å köpingens vägnar ett tack i första hand till landshöfdingarna, och sedan styrelsen för järnvägen och framhöll den betydelse man väntade företaget skulle ha för samhället och utbringade ett fyrfaldigt lefve för järnvägen & styrelsen.

Björkö – Ekenäs

Efter det deltagarna i Nässjö spisat frukost satte sig tåget vid 12-tiden i gång och började sin Eriksgata genom en del af Smålands fagraste nejder. Vid Bjorkö gjordes halt en längre stund och där hölls det första talet för järnvägen. Det var kyrkoherde Bredberg. som tolkade sockenbornas varma känslor för järnvägen och den betydelse den inneburet för befolkningen samt frambar ett varmt tack till styrelsen för den osparda möda den lagt i dagen.

På detta tal svarade landshöfding Pettersson med ett tack till kyrkoherden för hans vältaliga framställning samt ett tack til Björkö kommun för det rika ekonomiska bidrag den lämnat, hvarjänte höfdingen äfven ågnade skolbarnen som vid tillfallet presenterade sång, ett varmt erkännande.

Vid Ekenässjöns station hade befolkningen ganska allmänt samlats för att närvara vid det betydelsefulla tillfället af järnvägens invigning. Skolbarnen från Dagsås sjöngo Smålandssången samt höjde taktfasta hurrarop för den nya järnvägen, samt för konung och fosterland.

Du gamla du…

Landshöfding Pettersson svarade sedan i ett högstämt anförande, framhållande att Hvetlanda vore en centralpunkt för Östra härad och skulle blifva det i ännu högre grad genom den nya banans korsning samt framförde sitt och järnvägsstyrelsens tack for det frikostiga bidrag köpingen och socknen lämnat till företagets förverkligande. Ett särskilt tack ville landshövdingen rikta till skolbarnen för deras vackra och kraftiga sång och önskade att den gamla Smålandssången måste allt framgent ljuda lika friskt från deras läppar samt utbringade till sist ett fyrfaldigt lefve för järnvägen.

Så ljöd med blottade hufvuden: ”Du gamla du fria” och återigen lefven och hurrarop. Under viftningar och skyldring af arbetare med sina spadar och hackor fortsatte tåget med korta uppehåll vid mellanstationer till Korsberga, dår något hundra personer mott upp.

Korsberga

Från en blandad kör ljöd Smålandssången, som följdes af ett längre anförande af kyrkoherde Lund. Han framförde liksom föregående talare sitt tack till styrelsen samt erinrade om att Korsberga som af gammalt varit känd som en af de naturskönaste i ”Smålands trädgård”, Ostra härad, och hoppades att socknens kultur och vålmåga nu skulle höjas ånnu mer. Därpå utbringade han ett lefve för konungen. hvarpå hr Andersson jämväl utbrakte ett fyrfaldit lefve för styrelsen.

På talet svarade landshöfding Pettersson och tackade för det rika bidrag församlingen lämnat samt hoppades att valuta härför skall komma i sinom tid samt utbringade ett lefve för Korsberga. Stationshuset här var mycket vackert dekorerat.

Äreport i Åsheda

Vid Asheda voro ännu större fästanordningar vidtagna. Förutom att stationshuset var rikt dekorerat med sköldar, flaggor och vimplar voro tvenne äreportar resta, som tåget passerade genom. Stora skaror af högtidsklädda människor hade åfven samlats.

Sången ”vårt land” sjöngs unisont, hvarefter kyrkoherden O Bergdal framträdde och höll med ledning af orden: ”Om Herren icke bygger huset” ett mycketvältaligt anförande. Talaren erinrade om det stora däruti, att nu då krigets åskor dånade ute i vida världen få samlas till en fridens högtid, till invigning af denna för orten betydelsefulla nya järnvägen. varefter påvisades hvad som i mångt och mycket hade lyftat vårt land samt framhöll att järnvägarna ha gjort sin stora insats härutinnan.

Hvar en järnväg drar fram blir det lif öfverallt: i skogarna, vid forsarna och äfven på åkrar och ängar. Men det är icke allenast den materiella odlingen som frodas utan äfven den andliga.

Till sist erinrade talaren om att likasom de tvenne landshöfdingarna nu räckte hvarandra handen, så knötos de båda lånen samma i Åsheda genom den nya banan och slutade med att framföra Åsheda församlings tack till vederbörande för deras arbete. Till sist utbringades ett fyrfaldigt lefve för ”Sveakonungen och hans män” beledsagat med Kungssången.

Bara verktyg

Nu var det landshöfding Cedercrantz tur att svara. Säsom ordförande i styrelsen kände han sig djupt manad att tacka för det fästliga mottagandet samt de vältaliga ord kyrkoherden uttalat. Styrelsens medlemmar hade bara varit verktyg för utförandet af arbetet, mer hade de icke gjort. Det var många som bidragit till det goda resultatet, som uppnåtts genom enighet och på den vägen kunde man göra stora ting.

Talaren ville med anledning däraf äfven mana till enighet i stort särskilt då det gällde fosterlandet ty fosterlandet behöfde det, slutade talaren och utbringade ett lefve För Sverige. Så sjöngs ”Du gamla du fria”.

Ändpunkten

Ändpunkten för den nya banan Säfsjöström nåddes först efter mörkrets inbrott. Hela stationsområdet var här upplyst af marschaller samt en rik dekorering af flaggor och vimplar.

Landshöfding Cedercrantz höll här invigningstalet. Han erinrade först om järnvägens historia och anförde en hel del data ur de olika faserna under arbetets fortgång, samt upplyste att besiktning nu i dagarna ägt rum. Här jämte hade genom telegram höga vederbörande gifvit tillåtelse att trafikera järnvägen hvadan intet hinder förelåge från det allmännas sida att börja trafiken.

Trafiköppnad

Sitt anförande slutade landshöfdingen med följande ord: ”Må det förunnas detta företag att till senaste tider med allt större och större framgång utföra sin stora uppgift som kulturbärare af såväl andlig som materiell kultur. Må det förunnas detta företag att i allt högre och högre grad bidraga att sprida ljus i människornas sinnen och hjärtan och åstadkomma vålstånd i deras hem och boningar. Och må det bli en mäktig häfstång till skapande af lycka och välsignelse åt allt flere och flere samt så af ett stort och lyckligt Sverige. Under uttalande af dessa önskningar som jag vet att alla här närvarande dela vill jag forklara denna järnvåg i dess helhet öppnad för trafik.

Ett fyrfaldigt lefve för Sverige utbraktes därpå hvilket efterföljdes af ”Du gamla, du fria” och ”Vår Gud är oss en väldig borg”, hvilken sjöngos unisont. Efter ännu ett lefve för fosterlandet fortsattes färden. Men om en stund började tåget sakta in för en den mest hänförande syn.

I Säfsjöström

Till vänster låg Säfsjöströms gamla herresäte, som dagen till ära var illuminerat med elektriska transparanger och ljuspelare sämt ljus i olika kulörer tillika med bengaliska eldar, som i parken och på kullarna skimrade som praktfulla stjärnor i den mörka kvällen.

Strax före kl. 6 ankommo resenärena till bestämelseorten Kalmar, där man åtskiljdes för att mötas kl.7 vid middagen, som var anordnad i stadshotellets fästsal. I denna middag deltogo ungefär 175 personer.

Vid champangnen talade landshöfding Cedercrantz och uppläste telegram från konungen Gustaf V, från fd civilminister Hugo Hamilton, statsrådet v Sydow, och från Kalmar Nation i Uppsala.

Loket för ångtågsresan Det blir med det här ångloket, H 17 som dragkraft som lördagens ångtågsresa kommer att företagas. Det var 1974 som Kalmar museiförening köpte loket av SJ. Det är sedan 3 år renoverat av föreningsmedlemmar. Det togs ur reguljär trafik 1962 och skrotbeslutades 1970. Första gången det passerade Vetlanda var den 1 maj 1930. Några data: Tjänstvikt 100 ton största hastighet 90 km/tim, vattenförråd 18 Kbm och kolförråd 5.5 ton.

Kartskiss över banan Den grofva streckade linjen från Nässjö betecknar den nya järnvägen. De grofva heldragna linjerna beteckna förut befintliga normalspåriga banor, alla findragna linjer smalspåriga, af hvilka de streckade ännu endast finns på pappret.

 

---

 

Kapitel ur Minnen

Bok av Inez Ekensäter Johansson, Näshult 1982

JÄRNVÄGSSTATION I NÄSHULT?

Det finns händelser och förslag som om de genomfördes på ett radikalt sätt skulle förändra en hel bygds utveckling och karaktär. Framför mig har jag ett dokument med förslag vars förverkligande och följderna därav vi endast med fantasins hjälp kan tänka oss. Dokumentet är daterat Norrköping 1908 och gäller byggande av järnvägen Nässjö — Sävsjöström. För detta finns två alternativ, ett det sk Korsberga-förslaget, Vetlanda — Korsberga — Åseda och det andra Vetlanda — Farstorp — Näshult — Åseda med bla Järnvägsstation i Näshult. Vad detta senare förslag skulle betytt för vår socken är kanske inte så lätt att veta — endast ana. Jag återger här förslaget i originaltext.

—————-

Sedan undertecknad i mars månad år 1908 till Herrar Kommitterade i Kalmar framlämnat förslag till normalspårig järnväg mellan Nässjö station å Östra stambanan och Säfsjöströms station å Nybro — Säfsjöströms järnväg, berörande Hvetlanda, Korsberga och Åsheda, har ifrågasatts, huruvida icke linjen lämpligen kunde från Hvetlanda dragas över socknarna Nye och Näshult till Åsheda. Herrar intressenter från dessa trakter anmodade mig därför sistlidne mars månad att verkställa undersökningar och upprätta fullständigt kostnadsförslag för järnvägsanläggningen med nyssnämnda sträckning. I och för fullgörande av detta uppdrag har jag med biträde av civilingeniören Frank Bensow under sommarmånaderna utfört nödiga undersökningar och uppstakning av järnvägslinjen, och får jag härmed överlämnande av densamma till herrar intressenter i ärendet avgiva följande:

BETÄNKANDE.

Det planerade företagets uppgift är dels att som lokalbana förmedla trafiken i trakter av Småland, vilka nu kunna räknas till de sämst lottade i fråga om moderna kommunikationsmedel, dels att som direkt fortsättning av järnvägen Kalmar — Nybro — Säfsjöström utgöra en kort och god förbindelseled mellan Kalmar stad och mellersta Sverige, och skulle det säkerligen bliva ett kraftigt medel till de berörda trakternas uppsving. Skogar, som banan genomlöper och som kunna räknas till Smålands bästa, goda torvmossar, vilka ligga längs linjen, mineralfyndigheter samt obegagnad vattenkraft i linjens närhet äro naturtillgångar, vilkas utnyttjande äro beroende av goda trafikleder. Genom den nya sträckningen mellan Hvetlanda och Åsheda komma trakter att beröras, som sedan gammalt ansetts äga Smålands kanske bördigaste jord. För staden Kalmar har banan stor betydelse då dess handelsområde blir högst betydligt ökat och god kommunikation ernås med trakter, som förut haft högst otillfredsställande utfartsvägar för sina produkter. En avsevärd fördel för staden är även, som ovan nämnts, den möjlighet till god och snabb förbindelse med mellersta Sverige och Stockholm, som skulle vinnas över Nässjö samt eventuellt oberoende för Kalmarintressena av andra banor och dessas förbindelse med stambanan.

LINJENS STRÄCKNING.

I detta förslag är intaget det väsentliga av de båda alternativen vid Nässjö, vilket naturligtvis ej hindrar, att detta kan utbytas mot det kortare, östliga förslaget. Linjen går sålunda från Nässjö station cirka 2 km, utmed stambanan, följer sedan en dalgång på stambanans östra sida fram emot Bodasjön, går mellan denna sjö och byn Hultarp, viker av mot öster mot Dissedala, går härifrån rakt på Källeryd, varpå riktningen intages på Boda by som passeras på norra sidan, varefter linjen gör en skarp kurva åt söder. Terrängen, som passerats, utgöres huvudsakligen av kuperad skogs- och hagmark: vid nedgången från Källeryd till Boda äro terrängförhållandena svårare, varför här ganska stora terasseringsarbeten bliva nödvändiga. Från Boda går linjen på grund av den svåra terrängen i skarpa kurvor mot Rödjenäs efter att vid Pallarp med en gallerverksbro med ett spann av 15 meter hava passerat en av Emåns grenar. Riktningen, som från Boda varit sydostlig övergår till nästan rakt sydlig för att komma Björkö kyrkoby så nära som möjligt. En knapp kilometer norr om nyssnämnda by ändras riktningen nu rakt västerut över en stor mosse och upp på en ås, som från Lygneshult sträcker sig söder ut. Efter en kurva åt sydost passeras Tjunnaryd och Ennaryd samt Ekenäs by vid sjön av samma namn. Härefter går linjen mellan landsvägen Hvetlanda — Eksjö och följer i stort sett landsvägen fram till Hvetlanda. Sedan mossen vid Björkö passerats är terrängen jämn och lätt framkomlig ända fram till och några kilometer förbi Hvetlanda.

Mitt för Hvetlanda kyrka inkommer linjen på Hvetlanda — Säfsjö järnvägs område och följer parallellt med nämnda bana på dess nordöstra sida fram till stationen samt sedan denna passerats, Hvetlanda — Målilla järnväg ungefär 1 km på dennas sydvästra sida. Strax söder om ”Torget” går landsvägen till Nye på en vägbro över banan som sedan går över de odlade markerna mot Gettinge efter att hava gått över en gren av Emån strax söder om Upplanda medelst en 20 meter lång gallerverksbro, skurit södra ändan av en här befintlig rullstensås samt ånyo korsat landsvägen. Upp mot Gettinge leder en stark lutning som nödvändiggör stora terasseringsarbeten. Uppe å höjden blir terrängen jämnare. Skogs och hagmarker genomlöpas, här och var avbrutna av åkertegar och odlade mossar. Vid Höryds vägkors korsas landsvägen och några kilometer längre fram vid Lindåssjöns sydvästra spets passeras den ännu en gång. Riktningen har från Hvetlanda huvudsakligen varit sydostlig, men blir nu rakt sydlig mot Ödeshultssjön, därefter rak ostlig genom ravinen mot Carlsjön. I denna ravin kommer banan att på en sträcka av cirka 1200 meter, gå där landsvägen nu ligger, vilket föranleder ett ganska kostsamt, men alldeles nödvändigt vägbyggnadsarbete. Vid Carlsjö vägskäl göres en båge söderut och kursen ställes på Nye. Landsvägen övergås med en bro mitt för Skägganäs, 500 m norr om Nye kyrka korsas den ånyo medelst en vägbro. Från Nye går linjen i ostlig riktning över den bördiga slätten häremellan och Farstorp, vid vilken plats landsvägen till Åsheda skäres i plan. Härifrån blir sträckningen sydostlig över hagmarker och odlade mossar förbi Sjögle göl mot Salshultssjön eller Galta sjö, där en kurva söderut göres. Marken har blivit alltmer kuperad, särskilt vid södra ändan av Galta sjö och nu förestår en väldig stigning upp mot Foglakulla, som passeras på västra sidan. Sedan denna höjd nåtts, jämnas terrängen och vägen går fram över odlade mossar och hagar mot Serarp, följer Serarpssjön, där de skarpa niporna måste skäras, vidare över Osa damm genom Hillhult. Ett önskemål att framgå i närheten av Näshults kyrka och Äng, med stationsläge i närheten av Haddarp mot, som nu är föreslaget, vid Serarp, har ej kunnat tillmötesgås, då detta allt för mycket skulle öka väglängden och dessutom förorsaka högst betydligt högre kostnader, orsakade av den svåra och delvis bergiga terrängen. Från Hillhult går linjen genom kuperade skogsmarker mot Hästhaga, fortsätter på jämnare terräng längs sjön Segens västra strand, kommer ett stycke sydost om Stockaremåla in i en dalgång, som följes i rakt sydlig riktning till ungefär en och en halv kilometer norr om Åsheda, där en brytning göres åt sydväst för att efter ännu en kurva intaga nästan västlig riktning och ingå på Åsheda station. Den nämnda dalgången kunde även följas ända fram till Åsheda, då vägen förkortades med omkring en halv kilometer och mindre terasseringsarbeten blevo nödiga. Detta kommer emellertid i konflikt med starka intressen från Åsheda kommun, varför den något längre vägen här föreslagits. Mellan Åsheda och Säfsjöström har linjen dragits öster om sjön Hultbren, då denna sträckning är något kortare än väster om nämnda sjö och företer betydligt vackrare profil. Från Åsheda går sålunda linjen i ostsydostlig riktning mellan Lilla Hult och Slåttra. Vägen mellan Åsheda och Elghult skäres vid Ekhorva. Sedan mossen öster om sjön Hultbren överskridits, går banan på bank över en mindre sjövik och skär genom den ganska bergiga terrängen mellan denna sjö och Holmsjön, som passeras på Östra stranden. Därefter följes den jämna, delvis odlade dalen väster om Varshult och Varsjöns sydöstra spets övergås. Den från Ekhorva tagna sydliga riktningen får en dragning åt väster, linjen går strax nordväst om Kroksjön och Säfsjön samt efter en båge åt sydost in på Säfsjöströms station. Från Åsheda till Säfsjöström genomlöpes nästan uteslutande skogs- och mossmarker.

Stationerna å linjen hava liksom i förra projektet över Korsberga föreslagits efter tvenne typer, av vilka de enklare å ritningen benämnts hållplatser. De äro dock i kostnadsförslaget beräknade dyrare än vanliga hållplatser, då trafiken å banan, till en början kanske ej så stor, dock säkerligen raskt kommer att utveckla sig, varföre det vore klokt att redan från början anlägga stationerna efter icke alltför små förhållanden.

———————–

Det fanns alltså två förslag till järnvägssträckning. När det blev bekant att det skulle stakas ett konkurrensalternativ till Korsberga-sträckningen utlöstes en febril aktivitet i berörda kommuner och avvunden socknarna emellan tog sig bla uttryck i häftiga tidningsinsändare. Man började räkna med möjligheten av att så stora aktieteckningar från”den bördiga Nyedalen” att denna ort skulle framför Korsberga komma att bidraga till järnvägsprojektets förverkligande, För frågans allsidiga belysning var det sålunda nödvändigt låta utföra även alternativstakning över Nye. Men vid bolagsstämma den 24 april 1909 genomgicks kommunernas teckningslistor för aktieteckning, och då tillkännagavs att vid sammanräknandet av de aktieteckningar som verkställts för de olika alternativen befanns att avsevärda belopp felades uti minimikapitalet för sträckningen över Nye — Näshult, men att däremot minimikapitalet var fulltecknat för den sk rena Korsbergalinjen. Då ordf framställde proposition på huruvida det ifrågasatta bolaget borde komma till stånd svarades härå enhälligt ja, och så var Sävsjöström — Nässjö järnvägsaktiebolag bildat. Samtidigt beslöts undersöka möjligheterna för en bibana från Nye eller Farstorp. Detta beslut resulterade aldrig i något. Inom parentes kan nämnas att när järnvägsbygget så småningom kom i gång sysselsattes som lägst 335 man och som mest 850. Medelförtjänsten låg mellan 40—47 öre i timmen.

Ja, nog är det lustigt att tänka tanken att vi en gång var så nära att få järnväg till Näshult. Hur skulle då vårt kära Näshult i dag gestaltat sig? Ett är säkert — det skulle ha sett helt annorlunda ut än det gör i dag. På gott eller på ont, det vet ingen. :

Inez Ekensäter Johansson, Näshult 1982